2025-10-14
DEBATTARTIKLAR
Omställningen av de tunga godstransporterna går trögt i Sverige. Orsaken är välkänd: fossilfria alternativ är dyrare och marknaden är ännu inte beredd att bära merkostnaden. Resultatet blir att investeringarna uteblir – trots att både tekniken och viljan finns hos transportföretag och tillverkare.
Politiken har under flera år ställt krav på transportnäringen om en utveckling mot fossilfria och framförallt eldrivna transporter. EU:s utsläppskrav och Sveriges egna klimatmål har fungerat som betydelsefulla riktmärken för åkerier och fordonstillverkare att agera. Men samtidigt misslyckas politiken med att leverera de verktyg som krävs för att utvecklingen ska bli möjlig i realiteten.
Nya satsningar, men det krävs mer
I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen bland annat satsningar på laddinfrastruktur samt en förstärkning av Klimatklivet. Elskatten sänks marginellt. Varje satsning är förstås välkommen. Men i det större sammanhanget saknas fortfarande det avgörande – riktade stöd och incitament som gör det kommersiellt rationellt att gå från diesel till el för de tunga transporterna.
Åkerier och logistikföretag förväntas därmed fortsatt beställa dyra eldrivna lastbilar, bygga laddplatser, säkra effekt och ta hela restvärdesrisken, utan betalningsvilja från kunderna och utan kompenserande statligt stöd som minskar osäkerheten.
Konsekvensen står klar: klimatmålen för transportsektorn ligger nu bortom horisonten. Hade politiken velat understödja utvecklingen mot målen så hade den också bidragit med de stöd och stimulanser som behövs för att utjämna de kommersiella förutsättningarna för utsläppsfria alternativ. Återigen har politiken ställt krav på en marknadsutveckling som den inte är beredd att backa upp uthålligt.
Svensk industri utmanad
Frustrationen torde vara påtaglig i svensk fordonsindustri. Sverige har under decennier byggt upp världsledande kompetens inom tunga fordon. En industri med tusentals arbetstillfällen och en innovationskraft som har placerat oss i absolut framkant teknologiskt.
Tillverkarna riskerar nu miljardböter om EU:s klimatkrav inte uppfylls. Hotet om sådana straffåtgärder ter sig allt märkligare i ljuset av det begränsade understödet. Istället för att stimulera en fungerande hemmamarknad där ny teknik skulle ha kunnat skala, lämnas tillverkarna att bära både investeringar i innovation och riskera dryga sanktioner.
För att bryta detta mönster hade det krävts en annan politisk ansats. Klimatpremien, med stöd för inköp av tunga elfordon, hade behövt förstärkas och gälla över flera år så att åkerier hade vågat trycka på beställningsknappen. Transportköpare hade behövt ges ekonomiska incitament att välja utsläppsfria transportalternativ, exempelvis genom att tillfälligtvis kompenseras för den högre kostnaden via skattesystemet.
Skatten på laddel borde ha reducerats till nära noll. Kraven på offentlig sektors upphandling av utsläppseffektiva transportlösningar kunde ha skärpts där så är relevant. Samtidigt hade infrastrukturpolitiken behövt bli mer resolut, med snabbspår för elnätsanslutningar, förutsägbara tariffer och tydligt utpekade högeffektkorridorer på de viktigaste transportstråken.
Finansieringsmöjligheterna finns
Finansieringen hade transportsektorn och dess kunder i stor utsträckning kunnat stå för. EU:s nya utsläppshandel för transportsektorn, ETS2, är på väg att införas. Prognosen är att den efter hand kommer att generera betydande intäkter till staten. Dessa framtida medel hade troligtvis kunnat intecknas för att understödja övergången till fossilfria transporter.
På så sätt hade politiken både kunnat prissätta utsläpp och samtidigt ge transportnäringen mer robusta förutsättningar att kunna investera. Det hade dessutom varit ett effektivt sätt att undvika att resurserna från utsläppshandeln löses upp i det allmänna budgetutrymmet. Att de istället kunde riktas direkt till den sektor där förändringen ska ske och varifrån medlen dessutom kommer.
Självklart kan staten inte göra allt. Fordonstillverkarna, transportköparna, åkerierna och elnätägarna har alla avgörande roller att spela i förändringen, och alla parter behöver vara beredda att ta ökad risk. Men politikens centrala roll i frågan kan inte förskjutas. När Sverige och EU har ställt krav på en hastig elektrifiering av transporterna, är det också politikens ansvar att skapa förutsättningar som möjliggör marknadsutvecklingen. Annars förblir målen enbart mål.
Transportnäringen står fortsatt redo att ta ansvar. Men det får konstateras att de nödvändiga verktygen för en transformation till utsläppsfria tunga transporter ännu inte är på plats och att vänteläge råder.
Oscar Hyléen
VD Sveriges Åkeriföretag
Aktuella nyheter
INFRASTRUKTUR 2026-03-05
Försvarsmakten förstärker samarbetet med Sveriges ÅkeriföretagFörsvarsmaktens logistik, FMLOG, tecknar samverkansavtal med Sveriges Åkeriföretag, för en robust logistikkedja, att gälla både i fredstid och under olika konfliktnivåer.Transportsektorn är avgörande för att kunna mobilisera resurser snabbt och effektivt. I händelse av kris eller konflikt behöver Försvarsmakten garantera att både personal och materiel kan transporteras på ett effektivt sätt. Samarbetet med aktörer inom transportsektorn möjliggör innovativa lösningar och snabba åtgärder, vilket är avgörande för att upprätthålla operationell förmåga och beredskap.Försvarsmakten betonar behovet av ett nära samarbete med aktörer inom transportsektorn för att säkerställa Sveriges nationella säkerhet och beredskap. Genom att bygga starkare partnerskap med dessa aktörer kan Försvarsmakten effektivt hantera logistiska utmaningar och förbättra försvarsförmågan i en alltmer osäker värld.
LAGAR & REGLER 2026-02-27
Skärpta regler mot onormalt låga anbud kan stärka sund konkurrensVi har lämnat in vårt remissvar om förslag till tydligare regler för hantering av onormalt låga anbud i offentlig upphandling. I huvudsak välkomnar vi förslagen, som vi ser som ett viktigt steg för att stärka seriösa företag och skapa sundare konkurrens inom transportnäringen.Åkerinäringen präglas av låga marginaler och hård prispress. När anbud ligger på nivåer som inte är realistiska riskerar det att leda till osund konkurrens, försämrade arbetsvillkor, uteblivna skatter och avgifter samt brister i trafiksäkerhet och kvalitet. Därför ser vi positivt på förslag som ger upphandlande organisationer bättre verktyg att agera när priser framstår som orealistiskt låga.Vi tillstyrker bland annat förslaget om en hjälpregel som innebär att en förklaring ska begäras när ett anbud ligger mer än 30 procent under genomsnittet. En sådan regel kan öka förutsebarheten och minska risken för godtyckliga bedömningar, samtidigt som varje anbud fortsatt måste prövas individuellt.Vi välkomnar också ett tydligare ansvar mellan upphandlare och leverantörer samt att anbud som saknar tillfredsställande förklaring tydligare ska kunna förkastas. Det är viktiga steg för att motverka oseriösa aktörer och stärka förtroendet för offentlig upphandling.Samtidigt betonar vi att regelverket måste tillämpas proportionerligt. Många åkeriföretag är små och medelstora, och låga priser kan i vissa fall bero på effektiv logistik, digitalisering eller innovativa affärsmodeller.Vi lyfter även behovet av stärkt avtalsuppföljning efter kontraktstilldelning. Utan tillräcklig kontroll riskerar effekten av nya regler att minska. Sammantaget delar vi bedömningen att ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2026. Läs vårt remissvar här
DRIVMEDEL 2026-03-06
Modell för veckovis indexjustering finns nu tillgängligDen ökade oron i Mellanöstern riskerar att leda till snabba och kraftiga svängningar i drivmedelspriserna. För att underlätta dialogen mellan åkeriföretag och transportköpare har vi därför åter publicerat vår modell för veckovis justering av drivmedelskostnader på transportindex.se.Erfarenheterna från 2021 visar hur snabbt kostnadsbilden kan förändras och vilka konsekvenser det kan få för hela åkerinäringen. Vi uppmanar därför medlemsföretagen att redan nu ta en dialog med sina kunder om hur eventuella kostnadsökningar ska hanteras.Syftet med indexreglering är att behålla den ekonomiska balans som fanns när avtalet ingicks. Genom att använda index eller tydliga bränsleklausuler i avtalen kan både åkeriföretag och transportköpare hantera kostnadsförändringar på ett transparent och förutsägbart sätt.Den modell för veckovis reglering som nu finns tillgänglig är inte en förändring av DMT utan ett kompletterande och tillfälligt verktyg för situationer där drivmedelspriserna förändras snabbt. Modellen är avsedd som en tillfällig hantering vid kraftiga och snabba ökningar av drivmedelskostnader under en begränsad period.Kontakta oss om du har frågor 010-510 54 00 transportekonomi@akeri.se