2025-10-14
DEBATTARTIKLAR
Omställningen av de tunga godstransporterna går trögt i Sverige. Orsaken är välkänd: fossilfria alternativ är dyrare och marknaden är ännu inte beredd att bära merkostnaden. Resultatet blir att investeringarna uteblir – trots att både tekniken och viljan finns hos transportföretag och tillverkare.
Politiken har under flera år ställt krav på transportnäringen om en utveckling mot fossilfria och framförallt eldrivna transporter. EU:s utsläppskrav och Sveriges egna klimatmål har fungerat som betydelsefulla riktmärken för åkerier och fordonstillverkare att agera. Men samtidigt misslyckas politiken med att leverera de verktyg som krävs för att utvecklingen ska bli möjlig i realiteten.
Nya satsningar, men det krävs mer
I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen bland annat satsningar på laddinfrastruktur samt en förstärkning av Klimatklivet. Elskatten sänks marginellt. Varje satsning är förstås välkommen. Men i det större sammanhanget saknas fortfarande det avgörande – riktade stöd och incitament som gör det kommersiellt rationellt att gå från diesel till el för de tunga transporterna.
Åkerier och logistikföretag förväntas därmed fortsatt beställa dyra eldrivna lastbilar, bygga laddplatser, säkra effekt och ta hela restvärdesrisken, utan betalningsvilja från kunderna och utan kompenserande statligt stöd som minskar osäkerheten.
Konsekvensen står klar: klimatmålen för transportsektorn ligger nu bortom horisonten. Hade politiken velat understödja utvecklingen mot målen så hade den också bidragit med de stöd och stimulanser som behövs för att utjämna de kommersiella förutsättningarna för utsläppsfria alternativ. Återigen har politiken ställt krav på en marknadsutveckling som den inte är beredd att backa upp uthålligt.
Svensk industri utmanad
Frustrationen torde vara påtaglig i svensk fordonsindustri. Sverige har under decennier byggt upp världsledande kompetens inom tunga fordon. En industri med tusentals arbetstillfällen och en innovationskraft som har placerat oss i absolut framkant teknologiskt.
Tillverkarna riskerar nu miljardböter om EU:s klimatkrav inte uppfylls. Hotet om sådana straffåtgärder ter sig allt märkligare i ljuset av det begränsade understödet. Istället för att stimulera en fungerande hemmamarknad där ny teknik skulle ha kunnat skala, lämnas tillverkarna att bära både investeringar i innovation och riskera dryga sanktioner.
För att bryta detta mönster hade det krävts en annan politisk ansats. Klimatpremien, med stöd för inköp av tunga elfordon, hade behövt förstärkas och gälla över flera år så att åkerier hade vågat trycka på beställningsknappen. Transportköpare hade behövt ges ekonomiska incitament att välja utsläppsfria transportalternativ, exempelvis genom att tillfälligtvis kompenseras för den högre kostnaden via skattesystemet.
Skatten på laddel borde ha reducerats till nära noll. Kraven på offentlig sektors upphandling av utsläppseffektiva transportlösningar kunde ha skärpts där så är relevant. Samtidigt hade infrastrukturpolitiken behövt bli mer resolut, med snabbspår för elnätsanslutningar, förutsägbara tariffer och tydligt utpekade högeffektkorridorer på de viktigaste transportstråken.
Finansieringsmöjligheterna finns
Finansieringen hade transportsektorn och dess kunder i stor utsträckning kunnat stå för. EU:s nya utsläppshandel för transportsektorn, ETS2, är på väg att införas. Prognosen är att den efter hand kommer att generera betydande intäkter till staten. Dessa framtida medel hade troligtvis kunnat intecknas för att understödja övergången till fossilfria transporter.
På så sätt hade politiken både kunnat prissätta utsläpp och samtidigt ge transportnäringen mer robusta förutsättningar att kunna investera. Det hade dessutom varit ett effektivt sätt att undvika att resurserna från utsläppshandeln löses upp i det allmänna budgetutrymmet. Att de istället kunde riktas direkt till den sektor där förändringen ska ske och varifrån medlen dessutom kommer.
Självklart kan staten inte göra allt. Fordonstillverkarna, transportköparna, åkerierna och elnätägarna har alla avgörande roller att spela i förändringen, och alla parter behöver vara beredda att ta ökad risk. Men politikens centrala roll i frågan kan inte förskjutas. När Sverige och EU har ställt krav på en hastig elektrifiering av transporterna, är det också politikens ansvar att skapa förutsättningar som möjliggör marknadsutvecklingen. Annars förblir målen enbart mål.
Transportnäringen står fortsatt redo att ta ansvar. Men det får konstateras att de nödvändiga verktygen för en transformation till utsläppsfria tunga transporter ännu inte är på plats och att vänteläge råder.
Oscar Hyléen
VD Sveriges Åkeriföretag
Aktuella nyheter
DRIVMEDEL 2026-03-09
Modell för veckovis indexjustering finns nu tillgängligDen ökade oron i Mellanöstern riskerar att leda till snabba och kraftiga svängningar i drivmedelspriserna. För att underlätta dialogen mellan åkeriföretag och transportköpare har vi därför åter publicerat vår modell för veckovis justering av drivmedelskostnader på transportindex.se.Erfarenheterna från 2021 visar hur snabbt kostnadsbilden kan förändras och vilka konsekvenser det kan få för hela åkerinäringen. Vi uppmanar därför medlemsföretagen att redan nu ta en dialog med sina kunder om hur eventuella kostnadsökningar ska hanteras.Syftet med indexreglering är att behålla den ekonomiska balans som fanns när avtalet ingicks. Genom att använda index eller tydliga bränsleklausuler i avtalen kan både åkeriföretag och transportköpare hantera kostnadsförändringar på ett transparent och förutsägbart sätt.Den modell för veckovis reglering som nu finns tillgänglig är inte en förändring av DMT utan ett kompletterande och tillfälligt verktyg för situationer där drivmedelspriserna förändras snabbt. Modellen är avsedd som en tillfällig hantering vid kraftiga och snabba ökningar av drivmedelskostnader under en begränsad period.Kontakta oss om du har frågor 010-510 54 00 transportekonomi@akeri.se
POLITIK 2026-03-16
Vägvalet 2026 – utbildningar som leder till jobbÅkerinäringen har ett stort och växande behov av kompetens. Efterfrågan på transporter ökar i takt med handel, byggande och industri och under det kommande decenniet behövs omkring 50 000 nya förare för att möta samhällets behov. Samtidigt står många människor i Sverige utanför arbetsmarknaden.Det visar på en tydlig utmaning men också en möjlighet. Med rätt politiska beslut kan fler människor hitta vägar in i arbete samtidigt som åkerinäringen får den kompetens som krävs för att hålla Sverige rullande.Tre prioriterade områden:1. Fler utbildningsplatser där behoven är som störstDet behövs fler utbildningsplatser inom både gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Fler ska kunna utbilda sig till yrkesförare oavsett var i landet de bor och de elever som söker transportinriktningen på fordonsprogrammet bör garanteras en plats.2. Stärk kvaliteten och långsiktigheten i utbildningarnaYrkesutbildningar måste hålla hög kvalitet och kunna planeras långsiktigt. Det kräver bättre planeringsförutsättningar för yrkeskomvux, rimliga ersättningsnivåer för transportutbildningar och fler utbildningar inom yrkeshögskolan för exempelvis transportledare, arbetsledare och speditörer.3. Öppna fler vägar in i näringenDet ska vara enklare att ställa om till ett arbete i transportsektorn. Trösklarna till yrket behöver sänkas, bland annat genom mer flexibla regler för yrkeskompetensbevis (YKB) och fler utbildningsformer till exempel genom att fler folkhögskolor erbjuder yrkesförarutbildningar.Med fler utbildningsvägar, högre kvalitet och lägre trösklar kan fler människor ta steget in i en näring där jobben finns och där arbetet varje dag bidrar till att hålla Sverige i gång.
POLITIK 2026-03-23
Vägvalet 2026 – en tillgänglig infrastrukturTillgängliga transporter är ryggraden i svensk ekonomi. De är en förutsättning för jobb, företagande och samhällsservice i hela landet. Nästan nio av tio godstransporter sker på väg, vilket gör vägnätets standard och tillgänglighet avgörande för näringslivets konkurrenskraft.Samtidigt står transportsektorn inför stora krav på ökad effektivitet, minskad klimatpåverkan och robusta leveranskedjor. Tyngre och mer energieffektiva fordon kan bidra till både högre produktivitet och lägre utsläpp, men det kräver ett vägnät som klarar högre bärighet och bättre sammanhängande transportstråk.Därför behövs politiska beslut som stärker tillgängligheten i transportsystemet och skapar förutsättningar för effektiva och tillförlitliga transporter i hela landet. Tre prioriterade områden:1. Öka transporteffektiviteten Fler vägar behöver öppnas för högre bärighetsklasser och längre fordonskombinationer. Det gör det möjligt att transportera mer gods per körning och minska både kostnader och utsläpp. 2. Stärk underhållet av vägnätet När vägar och broar inte håller tillräcklig standard begränsas möjligheten att använda effektiva transportlösningar. Ett ökat fokus på underhåll är avgörande för näringslivets transporter. 3. Säkra ett tillförlitligt vägsystem året runt Transporter måste fungera oavsett årstid. Tillförlitlig vinterväghållning och god framkomlighet är centralt för att varuflöden och leveranser ska fungera i hela landet.