AKTIVITETER - SVERIGES ÅKERIFöRETAGS KONGRESS 2017

I år 2017 fyller Sveriges Åkeriföretag 100 år!

Vi fiade detta och höll årsmötesförhandlingar torsdagen den 4 maj på Hotell Tylösand i Halmstad.

Under onsdag morgon gick en veteranbilskortege från Halmstad till hotell Tylösand med lastbilar från varje årtionde och först i kortegen gick naturligtvis ett par Ardennerhästar. Lastbilarna stod sedan uppställda att åskåda under dagarna två.  I slutet av kongressen gästades vi av inrikesminister Anders Ygeman (S) som blev intervjuad av SÅ ordförande Mikael Nilsson.

På kvällarna var det naturligtvis middag med underhållning.

Se protokoll under relaterade filer till höger.

Tack alla medlemmar, vänner och kollegor för att ni gjorde dessa dagar möjliga!

2018 hålls årsmötesförhandlingarna i region Gotland.

Kort om vår intressanta 100-åriga historia

På våren 1917 anlände häståkaren Anton W Anderson till Stockholms Central från Halmstad för att möta åkare han sammankallat från hela landet. Efter två dagar bildades Sveriges Åkeriidkareförbund, den första riksorganisationen för åkare.

Det nya förbundet uppvaktade politiker och tjänstemän och sa att om inte hästarna fick tillräckligt med foder, skulle en enad åkarkår ställa till med transportelände över hela landet. Budskapet tog skruv och åkarnas önskemål tillgodosågs.

Efter denna framgångsrika kamp mot en yttre fiende, uppstod ganska snart problem inom organisationen. En tusenårig åkarepok började gå mot graven då hästarna successivt ersattes av nymodigheten lastbilar. Det dröjde inte länge förrän lastbilen som arbetsredskap blev det som lockade många unga män till åkeriyrket.

Striden mellan häståkare och lastbilsåkare var dock inte det enda problemet. Många hoppades att den nya organisationen också skulle rå på de åkare som jämt och ständigt erbjöd sina tjänster till priser långt under det man varit överens om.

Under 20- och 30-talet präglades organisationens arbete med att hålla tillbaka ständigt ökande pålagor och mängden av nya, krångliga bestämmelser.

På sensommaren 1939 utbröt andra världskriget som innebar den svåraste perioden i svensk åkarhistoria. Nu rådde brist på drivmedel som ledde fram till gengasdrift och räjongbestämmelser som slog sönder all rationell trafik. Bristen på däck gjorde att många tvingades ställa av sina fordon. Likaså infördes tvångsrekrytering av de bästa lastbilarna till försvarsmakten. Vidare tvingades man som åkare in i någon av de 523 lastbilscentralerna och 26 länscentralerna.

Efter andra världskriget återhämtade sig lastbilstrafiken, som började visa framfötterna på ett så tydligt sätt att politikerna inledde ett oförtröttligt arbete för järnvägstrafiken.

Oavsett politikernas ambition växte såväl fjärrtrafiken som lokaltrafiken. En av de stora perioderna för lastbilstrafiken var miljonprogrammet på 60-talet.

Då började det å andra sidan gnissla i åkarleden. Organisationens ledning och styrelse ville att även åkeribranschen skulle anamma marknadsekonomin och därför borde göra sig av med olika former av regleringar och konkurrensbegränsningar. Här gick inte organisation och åkare i takt. Många var oroliga för vad en fri transportmarknad skulle leda till och önskade att såväl stat som organisation skulle skapa ordning och reda i åkarleden.

De senaste årtiondenas största förändringar är dels det kraftig ökade inslaget av utländska transportörer i konkurrens med de svenska åkerierna, dels den förändring av organisationen som innebär att Sveriges Åkeriföretag numera är en nationell organisation som alla regioner i landet står enade kring.

Spara