Transportstyrelsen dröjer med besked

Från årsskiftet 2009/10 övertar Transportstyrelsen som bekant ansvaret för tillståndsgivning respektive tillsynen av yrkestrafiken och körkortsfrågor. I den ursprungliga utredningen föreslogs att Transportstyrelsen skulle finansieras med avgifter, vilket Sveriges Åkeriföretag kraftigt motsatt sig.
Eftersom vi inte avhört varken Näringsdepartementet eller Transportstyrelsen och övergången närmar sig med stormsteg har vi sökt information om vad som händer. Vid kontakter med Transportstyrelsen har vi nu erhållit besked - Näringsdepartementet vill fundera ytterligare på finansieringsfrågan. Transportstyrelsen uppger att man fått i uppgift att fundera om och "tänka i nya banor". På direkt fråga när ett finansieringsalternativ kan vara i hamn är beskedet tidigast vid halvårsskiftet 2010. Såvitt kan bedömas är frågan om Transportstyrelsens finansierings på "ruta ett" igen.
Detta tänder ett visst hopp. Sveriges Åkeriföretag har stått i startgroparna för att, inom ramen för ett remissförfarande, avstyra en eventuell avgiftsfinansierad myndighet. Eftersom vi till dags datum inte erhållit någon remiss tog vi kontakt med Transportstyrelsen och undrade vad som händer i finansieringsfrågan inför årsskiftet. Svaret är "ingenting".
Sveriges Åkeriföretag har som remissinstans ställt sig mycket tveksam och kritisk till tidigare förslag om Transportstyrelsens finansieringsprinciper. Det huvudförslag som presenterades i utredningen 2008 angående "Finansieringsprinciper och avgiftssystem för Transportstyrelsens verksamhet" var att myndigheten från år 2010 skulle avgiftsfinansiera all verksamhet. Transportstyrelsen skulle själv fastställa avgiftsnivån, vilket direkt innebär ökade kostnader för den samhällsnyttiga åkerinäringen.
Sveriges Åkeriföretag fann förslaget helt oacceptabelt bland annat av principiella skäl. Myndighetsutövning ska inte finansieras med avgifter. Om denna finansieringsform införs uppkommer förr eller senare motstridiga intressen som givetvis kan skada förtroendet för myndigheten, då dess verksamhet helt eller delvis finansieras med "bötesliknande" påföljder. Enbart misstanken om en sådan koppling blir omöjlig i längden.
Vi har tidigare motsatt oss och kommer att även framgent att motsätta oss detta på ett otvetydigt sätt. En myndighet ska inte tillåtas totalfinansiera sin verksamhet genom debitering av avgifter för att klara sin ekonomi, vilket i sin tur motverkar en effektiv tillämpning av gällande regelverk för tillsynsobjekten. Åkerinäringen beskattas redan i tillräcklig omfattning.
Vi är även övertygade om att ett avgiftsfinansierat system, där intäkterna hamnar i myndighetens resultaträkning, i sig kan utgöra skäl att konservera verksamheten. Detta kan i sin tur få till följd att myndigheten slår vakt om en ineffektiv verksamhet, utan reell kontroll eller insyn, där man själv kan styra över de resurser som man önskar erhålla genom att ta ut högre avgifter från åkerinäringen, när verksamheten så kräver. Ett sådant system, där avgiftsintäkterna fritt får disponeras av myndigheten, kan snarare bli ett incitament som bidrar till att hämma myndighetens rationella arbete och dess utveckling mot en effektiv verksamhet inom myndigheten.
Vår förhoppning är att Näringsdepartementet trots allt tagit intryck av den massiva kritik som framförts av Sveriges Åkeriföretag avseende avgiftsfinansiering. En avgift ska stå i rimlig relation till den prestation som utförs. En skälig avgift i anslutning till en ansökan om trafiktillstånd eller körkortsärende kan vara acceptabelt, men inte mer.