Möte i sociala kommittén

2012-02-22 14:47

Satellitpositionering genom digital färdskrivare och intyg om aktiviteter för förare som inte kan uppvisa t ex diagramblad eller annan information, t ex via sitt förarkort, för vissa dagar.
 

Det var några av de frågor som ledde till en intensiv debatt när IRU:s Sociala kommitté möttes torsdagen den 16 februari i Bryssel. Deltog gjorde Sveriges Åkeriföretags representant John Woxström från Region Syd. Frågorna aktualiserades när IRU presenterade förslaget till lobbyingåtgärder som kontoret i Bryssel arbetat fram i frågan om revision av färdskrivarbestämmelserna. När det gällde satellitpositionering föreslog IRU att ordet ”shall” skulle bytas ut mot ordet ”may” i den föreslagna nya artikel 4 för att göra det valfritt att införa satellitpositionering. Argumenten bland delegaterna som argumenterade för satellitpositionering var att det är en oundviklig teknisk utveckling och att en standardiserad satellitmodul ändå kommer att kosta så lite. Det viktiga är att tillgången till satellitsignal blir kostnadsfri.

Den andra frågan som det blev diskussion om var intyget om aktiviteter, om det var bra eller inte att det möjligtvis skulle tas bort. I det ursprungliga förslaget till artikel 30 stod det ”for control purposes, periods of time for which no activity has been recorded shall be regarded as rest or break.” Med andra ord skulle det inte finnas något behov av ett intyg. Tider som inte redovisas på diagramblad eller via förarkort ska alltså alltid anses vara vila eller rast. Tyvärr är förslaget från rådet annorlunda. Den av rådet föreslagna lydelsen ska i stället vara ”member states shall not impose on drivers the presentation of forms attesting their activities while being away from the vehicle”. Skillnaden är att enligt det första förslaget skulle det alltid anses vara ”vila” eller ”rast”, naturligtvis under förutsättning att om kontrollmyndigheten inte kunde bevisa att man ändå hade haft någon aktivitet, alltså handlar det om bevisbördans placering. Nu säger man att det inte krävs något intyg. Men det hindrar inte en kontrollant att ändå ifrågasätta vad föraren gjort och det kan skrämma föraren att ändå vilja ha något intyg från sin arbetsgivare. Här såg man tydligt skillnader mellan delegaterna i kommittén i synen på intyget beroende på om intyget redan idag var obligatoriskt respektive inte alls tillämpades. Representanterna från länder där intyget används, t ex Spanien, ville absolut inte bli av med det för hur skulle föraren annars intyga för kontrollanten att han hade haft vila eller rast? Man såg det ändå som att det i praktiken ändå kommer att krävas ett intyg. Och då kan man lika gärna ha ett intyg!
 

Bertil Dahlin