Kommissionen har inte lärt av sina egna misstag

Vitboken utgår från samma syn som gjorde att den förra misslyckades. Kommissionen vill göra ett nytt försök med ”modal-shift”, dvs överflyttning av gods från väg till järnväg. Det gjorde man redan i den förra vitboken, och det misslyckades kapitalt.   

När man gjorde en halvtidsutvärdering kom man fram till att transportsystemet inte funkar så utan utmaningen är att optimera samtliga transportslag. Det hoppas vi att man kommer att komma fram till den här gången också. Förhoppningsvis utan att man kastat en massa pengar i sjön på diverse projekt som är dömda redan på förhand. Gods kommer alltid att flyttas på det sätt som är effektivt. Man kommer aldrig att lyckas flytta gods från ett transportslag till ett annat genom att lägga avgifter på de andra transportformerna. Kommissionen erkänner själva att den största delen av godstransport på väg är på avstånd under 150km, och att lastbilar därför alltid kommer att spela en roll i transportkedjan. Därför är det viktigt att säkerställa att även lastbilen får en möjlighet att moderniseras för att bli mer effektiv och renare.

Att ha som mål att godstransport på långa avstånd inte ska ske enbart med lastbil, utan lastbil, tåg och sjöfart i kombination är en förnuftig idé i ett 40-årigt perspektiv. Men Kommissionen sätter upp målsättningar, 30% av vägtransporterna över 30 mil ska flyttas över på  järnväg eller sjöfart till 2030 och 50% till 2050. Kommissionen har uppenbarligen inte lärt sig någonting av sin egen förra vitbok. Under tiden kommer en stor del av godset fortfarande transporteras med lastbil. Åtminstone så länge godståg har stora problem med att operera effektivt och problemfritt över gränserna och i konkurrens med passagerartåg.

I stället skulle Kommissionen kunna styra ett ökat utnyttjande av modulkonceptet och optimala fordon som genom en mer energieffektiv och miljövänligare transport hade bidragit till en snabbt och effektiv reduktion av CO2.

Fokus i vitboken ligger på tre områden: Integration, Innovation och Infrastruktur.

Arbetet med integration ska fokusera på att få järnväg, väg och sjöfart att sammarbeta bättre. Samt att skapa ett sammanhängande transportutbud, där man enkelt kan skifta mellan transportslagen. Innovation innebär att utveckla metoder att genomföra skiften mellan transportslaget samt att utveckla renare och mer effektiva fordon. Infrastruktur medför en fortsatt utveckling och modernisering av EU:s infrastruktur, med målet att den ska lyckas hantera det framtida behovet av transport och mobilitet.

Reduktion av CO2, minskad användning av fossila bränslen, lösning av trängselproblem, ökat samarbete mellan väg och tågtrafik, högre grad av användning av ITS system samt intelligent infrastruktur och bättre administration. Samtliga är delar av för EU:s transportvision de kommande tio åren. Samtliga mål arbetar Sveriges Åkeriföretag för och stöder. Men när man läser vilka förslag Kommissionen planerar för att uppnå dessa mål finns det många frågetecken.

Det talas om vägavgifter och miljöavgifter, om investeringar i nya och renare lastbilar, tilläggsutrustning till lastbilar, omlastningsterminaler, säkerhetsutrustning, arbetskraft. Alltsammans ska finansieras av transportföretagets egna intäkter. Häri ligger faran med vitboken. Totalt sett riskerar vi en begränsning av mobilitet och ökade kostnader för transporter. Mindre mobilitet innebär mindre tillväxt och sysselsättning i EU och i Sverige.

Slutligen välkomnar Sveriges Åkeriföretag att Kommissionen erkänner, bl.a. efter press från SÅ och systerorganisationerna DTL och NLF, att Cabotage ska utvärderas i ett brett sammanhang. Hänsyn ska tas till harmonisering av avgifter, sociala vilkor samt säkerhet- och kontrollmässiga vilkor.