Frode Laursen i Svea Hovrätt

Fallet som tog sin början redan för snart tre år sedan och är unikt. Målet är principiellt viktigt eftersom det är första gången hovrätten prövar gränserna för olaga cabotage. Viktigt att nämna är dock att körningarna som åtalet rör utfördes redan de första månaderna under 2009 – vilket innebär att det inte är nuvarande regler från 2010 som ligger till grund för rättens bedömning, utan den gamla mer oklara lagstiftningen.
Det var en till synes samlad Thorkil Andersen – ägare till Frode Laursen och dess dotterbolag Frode Laursen Polska, som tillsammans med försvarsadvokaten Jörgen Sköld fanns på plats i Svea Hovrätt, i centrala Stockholm.

Dagens rättegång blev lite av en repris från den i tingsrätten för ett år sedan. Den gången blev resultatet som bekant en friande dom, bland annat eftersom åklagaren inte kunde bevisa när de internationella transporterna och cabotagetransporterna började och slutade.
Nu hade dock åklagare Jens Carlström mer på fötterna i form av fraktsedlar för de sex bilar och tre månader åtalet handlar om. Med frakthandlingarna hoppades åklagaren kunna bevisa vilka av transporterna som varit internationella och vilka som varit cabotage. Det blev dock ändå inte helt lätt för Carlström att övertyga hovrätten eftersom de runt 600 fraktsedlarna saknade information om bland annat vilket åkeri och bil som gjort själva transporterna.

Något som det kallade vittnet – polisen Tommy Redefalk tyckte var anmärkningsvärt.

Thorkil Andersen menade dock att det inte var något konstigt med detta:
– Vi har gjort allt som polisen bett oss om, och varje gång någon av våra bilar blivit stoppade i Västerås har chauffören fått ringa hem, och vi har aldrig fått höra att våra fraktbrev inte varit i ordning.
Vis efter domen i Västmanland tryckte Jens Carlström på att ansvaret för att visa att man lever upp till villkoren för undantag inte bör ligga på åklagaren utan på åkeriet, vilket Frode Laursen inte gjort i det här fallet, enligt Carlström.
Det som tog längst tid i dagens rättegång var precis som i tingsrätten – åklagarens dragning kring hur de sex bilarna rört sig i Sverige, bil för bil, månad för månad.
Med bilder visade han att åkeriet bedrivit yrkesmässig trafik som inte bara varit av tillfällig karaktär eftersom bilarna rullat mer eller mindre på samma återkommande rutter – merparten mellan Göteborg och Mälardalen.
Fakta kom från de gps-listor Frode Laursen lämnat till polisen och som bland annat visade att bilarna i vissa fall varit i Sverige upp emot 17 dagar i sträck, för att sedan åka över till Danmark och i en del fall vara tillbaka redan dagen efter.
– Ni har sett hur dessa sex bilar rört sig i landet. Grundregeln är att utländska åkeriföretag inte får bedriva inrikestrafik i Sverige. Men så finns cabotaget som undantag, men detta handlar om tillfälliga transporter. Inte regelbundna. Det är så man ska läsa kommissionens tolkningsmeddelande. Reglerna är inte tänkta att nyttjas som undantag månad efter månad. Det har gått för långt, menade Jens Carlström.
I sin argumentation hänvisade han också till Vägverkets promemoria från 2005, där det står att tillåten cabotage i Sverige bara uppgår till högst tio kalenderdagar under en 30-dagarsperiod, och att den som säger sig utföra cabotage bör kunna styrka att transporten är tillfällig.
EU:s regelverk var dock under perioden betydligt mer generös än idag, vilket gjorde det svårt för Jens Carlström, medan försvarsadvokaten Jörgen Sköld hade det betydligt lättare. Sköld förklarade att Vägverkets promemoria är mer eller mindre verkningslös i förhållande till EU:s regelverk som vid tiden var öppet för mer än en månad i samma land. 
I sin slutplädering hävdade advokaten Jörgen Sköld att Thorkil Andersen från dag ett samarbetat med polisen och att man tillbakavisar alla anklagelser.
Åklagaren å sin sida menade att Thorkil Andersen bör fällas för olaga cabotagetrafik.
Svea Hovrätts dom kommer presenteras den sjunde mars klockan elva.
 

Röster i korridoren
Hur det kommer gå i Svea Hovrätt är förstås oklart, och både åklagaren Jens Carlström och Frode Laursens Thorkil Andersen var försiktiga i sina uttalanden utanför rättsalen:
– Jag tror jag vill avvakta med kommentarer. Men vi har inte gjort något fel – jag är av samma åsikt som för tre år sedan, menade Thorkil Andersen.
Han ångrade dock inte att han själv varit hjälpsam med huvudbevis, i form av gps-listor och fraktsedlar.
Efter rättegången var det Jens Carlströms tur att säga sitt.
– Det är svårt att säga varken bu eller bä kring om hur det gick. Jag tycker dock att ärendet är tillräckligt viktigt och utrett för att prövas av Svea Hovrätt.
Han menade samtidigt att cabotagemålet är tämligen knöligt, och att det inte går att jämföra med ett vanligt brottsmål eftersom det än så länge saknas metodik, till skillnad från till exempel ett vanligt brottsmål där det finns flera hundra år av erfarenhet att luta sig emot.
– Jag har full förståelse för om hovrätten tycker det här är svårt men grundregeln måste ändå vara att det inte får vara tillåtet att bedriva inrikestrafik i Sverige med utländska bilar.
Om det blir en friande dom – försöker du ta det ännu en instans?
– Nej, det är en minimal chans att det får resning i Högsta domstolen.
Några andra mer pratglada var åkargänget från Skåne, som under ledning av Sveriges Åkeriföretag Syds Anders Falk hade tagit sig till Stockholm. En av dem var Stefan Johansson, KDT i Kristianstad:
– Vi tycker det är lite sorgligt att inte fler åkare och chaufförer är på plats när det handlar om en så här viktig fråga, tyckte han.
Också Sveriges Åkeriföretags vd Johan Lindström syntes i de trånga korridorerna utanför sal tio.  
– Jag tycker det är bra att tingsrättsdomen överklagades och att målet kom upp i hovrätten, men minst lika viktigt är dock att även de nya bestämmelserna prövas, konstaterade han.