Transportledet ser ljuset i horisonten

En fabriksny dragbil, en Scania R 440, står och glänser i höstsolen på Transportledets terminal i Hässleholm. Företaget har skaffat åtta nya bilar hittills i år, en del inhyrda, andra inköpta. Ytterligare två är på väg, förklarar Mikael Svensson, som arbetar i verkstaden. De sammanlagt cirka 200 fordonen byts ut med jämna mellanrum samtidigt som flottan utökas kontinuerligt.
Transportledet har kört åt DHL i många år. De står för 90 procent av uppdragen. Men förra året gick med förlust. Nu arbetar ledningen hårt för att få transportföretaget på fötter igen.
Trots det allvarliga läget är Roy Svensson på gott humör. Att vända fjolårets minussiffror till plus, ser han mest som en spännande utmaning.
– Jag brinner för mitt arbete, men förändringarna i transportbranschen går i ett rasande tempo. Det är svårt att göra några framtidsprognoser. Man måste lita på magkänslan och vara beredd att anpassa sig snabbt, säger han.

Något ekonomiskt stöd från DHL för att rätta upp verksamheten, har Transportledet inte fått.
– Även om vi skulle gå back några miljoner, är det inte värre än att vi kan hantera det. Någon konkurs är det inte fråga om. Vi har stora reserver och inga planer på att avveckla bolaget, framhåller Roy Svensson.
Transportledet har cirka egna 300 chaufförer. Plus ytterligare ett 30-tal som kommer från bemanningsföretag. För att undvika ryktesspridning att Transportledet skulle stå inför en nedläggning, har Roy Svensson satsat på att hålla en öppen debatt med de anställda. Han har förklarat läget och förväntar sig att alla hjälps åt.
– Jag är beredd att jobba 25 timmar om dygnet för att vända skutan. Men jag vill också att de anställda ska vara motiverade. Om någon har tröttnat på att köra, brukar jag säga att det är bättre att de söker jobb någon annanstans. De är alltid välkomna tillbaka, när de känner sig motiverade igen, förklarar han.
Att någon säger upp sig från Transportledet tillhör däremot inte vanligheterna. Personalomsättningen är låg. Orsakerna till förra årets resultat har analyserats och de anställda har informerats:
De stora transporterna har blivit fler, på bekostnad av de mer lönsamma småtransporterna.
– Vi måste kompensera förlusten av småkunderna, konstaterar Roy Svensson.
Mixen av transportköpare har också förändrats och vissa rutter blivit olönsamma. Det finns en del linjer som ingen längre vill köra. Det konsumeras mer, men produceras allt mindre i storstadsområdena. Behovet av transporter och volymerna ökar visserligen, men flödet av gods har ändrats. Det ställer större krav på förbättrad logitik.
– Det pratas inte så mycket om detta, men om man vill upprätthålla full service åt kunderna, så måste ju pengarna tas någonstans, menar Roy Svensson.
Transportledet tror starkt på triangeltrafiken mellan Stockholm-Göteborg-Malmö även i framtiden. De svenska storstadsregionerna står för 75-80 procent av den totala konsumtionen i landet och behovet av transporter ökar konstant.

Sedan DHLs terminal flyttades från Hässleholm till andra orter, har samordningen mellan transporterna försämrats. Den kalla vintern ställde också till med problem. Järnvägsgods blev försenat och orsakade förluster på över en miljon kronor, förklarar Roy Svensson.
Dessutom har konkurrensen hårdnat. Det har blivit fler aktörer på marknaden och marginalerna krymper. Förr gick det att köra hem med en tom bil. I dag ställs det mycket större krav på högre fyllnadsgrad. Utvecklingen har inte bara påverkat Transportledet negativt. Hela branschen är drabbad. Många åkeriföretag hoppar från tuva till tuva för att överleva.
När DHL 2009 förlorade kontraktet med ICA, pressades priserna, menar Roy Svensson. Men att DHL:s priser skulle vara en orsak till Transportledets försämrade resultat, håller han inte med om.
– Kraven från DHL är desamma. De har inte ändrats genom åren. Om vi är missnöjda med vårt avtal med dem, har vi alltid möjligheter att begära nya förhandlingar omgående. Det är bara att ringa. Dialogen med DHL fungerar bra. Det finns en rak kommunikation i den tyska företagskulturen, säger han.
DHL har siktet inställt på att bli marknadsledande i Sverige och kommer att satsa på flera nya säljare.
De stora utgiftsposterna för Transportledet är drivmedel och personal.
– Vi har svenska chaufförer och kollektivavtal. Så vill vi helst att det ska vara även i framtiden. Men trycket utifrån hårdnar och personalomkostnaderna utgör 50 procent av våra utgifter, säger Roy Svensson.
Att svenska åkerier anlitar utländska åkare med F-skatt som chaufförer är ju ingen nyhet. Frågan är hur länge Transportledet kan hålla emot?
– Förr eller senare kommer nog även vi att stå inför ett vägval. Konsekvensen av att vi röstat för ett medlemskap i EU, är ju att det blivit fritt fram för utländska åkare att köra i Sverige åt svenska åkeriföretag, med billigare transporter som följd.
– Om kollektivavtalet ska överleva, måste regeringen och myndigheterna ingripa och se till att det blir konkurrens på lika villkor, menar Roy Svensson.
Annars kommer den svenska modellen snart att vara ett minne blott. Kanske måste arbetsrätten modifieras, för att bättre stämma överens med de avtal som åkeriägarna tecknar med sina kunder, resonerar han.
– Om jag tappar en kund, måste jag ändå betala ut lön till chaufförerna. Det underminerar snabbt ekonomin.
– Och det vore ju inte bra om vi skulle behöva varsla konstant, samtidigt som vi skulle anställa folk, säger han.
Men att ta in utländska chaufförer till Transportledet för att vända minus till plus, är inget Roy Svensson ser som ett alternativ. Då är man fel ute, menar han.
– För att få rätsida på ekonomin hjälper det inte med några ”one-night-stand”. Men bristen på chaufförer i Sverige och behovet av att höja marginalerna kan ändå medföra att det blir nödvändigt på sikt, fortsätter han.
Den fria konkurrensen måste kanske också begränsas en del. På både varor och tjänster. Det är inte miljömässigt korrekt att transportera exempelvis livsmedel kors och tvärs när samma varor finns på nära håll, framhåller Roy Svensson.
– Det kan inte vara rimligt att det finns lättmjölk från fem olika mejerier i butikshyllorna, säger han.
Att Sverige skulle ha konkurrensfördelar genom att kunna erbjuda sina kunder högre kvalitet på transporterna, tror Roy Svensson inte håller i längden. De utländska åkerierna är på stark frammarsch och kommer snart att ha lika bra standard på sina fordon som de svenska. Och varför skulle inte utländska åkeriföretag kunna erbjuda kunderna lika bra service? Frågar han sig.
– Vi måste inse att andra också är duktiga. Den enda fördel som återstår för oss, är kanske att vi behärskar det svenska språket, säger han med ett skratt.
– Nej så illa är det väl inte, invänder han. Vi är faktiskt väldigt duktiga på logistik i Sverige, det måste vi kunna erkänna.
Men för att de svenska åkerierna ska överleva måste det först och främst till en attitydförändring, anser Roy Svensson.
– Vi behöver bli mer affärsmässiga. Ett fel som många gör, är att vi kör först och gör upp om priset i efterhand. Det är nödvändigt att vi böjar förhandla om priset innan vi sätter oss bakom ratten.
– Om inte avtalen gör det möjligt för oss att driva företag, måste vi sätta ner foten och få upp priserna, annars blir det inga vinstmarginaler över att leva på, poängterar Roy Svensson.
– Problemet är att vi inte ställer upp gemensamt för varandra. De flesta åkeriägare har pantsatt allt de äger. De har inte råd att förlora ett enda uppdrag, menar han.
Att Transportledet har fått röda siffror är naturligtvis en utmaning, men det är inget som Roy Svensson är särskilt bekymrad över. Med en större flotta har man ett bättre förhandlingsläge gentemot kunder och leverantörer, resonerar han. Och framtidsvisionen ligger fast:
– Om några år har vi skaffat hundra bilar till och ökat vår omsättning från 300 till 500 miljoner kronor. Det ser jag inte som någon omöjlighet, säger Roy Svensson entusiastiskt.

Text: Torbjörn Svensson Foto: Siv Öberg

Faktaruta

Vid senast redovisade bokslutsperioden hade Transportledet 314 anställda och omsatte 318,8 miljoner kronor. Resultatet efter finansnetto visade på minus 13 miljoner kronor.