I Reaxcerland

Reaxcers koncernchef Hans Ohlsson bör vara en av lastbilscentralsfärens mer modiga. I alla fall om man tänker in tidningarnas skriverier om år av ständiga vd-byten och styrelsestrul.

Likt många gånger förr ter sig dock verkligheten annorlunda mot mediernas bild. Och faktiskt är det en lugn och sansad Hans Ohlsson som tar emot i ett sensommarfagert Östersund, alldeles vid det nya kontoret i Lugnvik. 

Lite stressad borde han dock känna sig. För dagen håller ett gäng byggare att gjuta betongplattan till en 1 100 kvadratmeter stor terminal. Att hela bygget ska stå klart i oktober känns smått overkligt.

– Sedan är hela verksamheten samlad under samma tak, förklarar Hans Ohlsson och tråcklar upp en rejäl snusladdning under läppen. 

Alla som under senare år läst Svensk Åkeritidning har förmodligen historien klar för sig. Sedan 2005, då Jämtfrakt och Härjelast, slog sina påsar ihop under varumärket Reaxcer har det blåst, med en rejäl storm 2009 – när dåvarande vd:n Michael Schaine hastigt lämnade sin post, efter att ha gått emot styrelsens vilja att sparka en affärsområdeschef.

Idag vill Hans Ohlsson helst tona ner. 

– Själv har jag inget större förtroende för den här typen av kvällstidningsjournalistik. Man kan väl konstatera att det sällan är en endas fel när två träter. Det som hände Reaxcer är egentligen inget konstigt – titta på ekonominyheterna … Sådant här händer ofta. 

Hans försöker dock inte parera frågan om organisationen blivit störd av alla negativa rubriker.  

– Chefsbyten är alltid röriga – alla är betjänta av kontinuitet. 
Själv tycker han inte uppdraget är vidare läskigt.

– Jag hade ett krav när jag började, och det var att få fria händer till att utföra det vi kommer överens om. Och det är inga problem här, vi alla har samma syfte – att gemensamt skapa jobb åt delägarna. 


Och uppdrag behövs för att hålla bjässen Reaxcer rullande, med en omsättning på 1,1 miljarder fördelat på skog, anläggning och miljö. 
Räknas rundvirke och logistiken med de täckta bilarna in, står skogen för nästan hälften. 

– Just logistikdelen har ökat dramatiskt under senare år. Nuförtiden har vi runt 60 flexibilar bilar som rullar med flis och sågade trävaror och med olika typer av styckegods i retur. 
Reaxcer tittar nu också på att öka speditionsverksamheten, enligt Hans dock utan att bli några konkurrenter till DHL och Schenker. 

Så långt innan Reaxcers externa styrelseordförande – tillika stockholmsadvokaten Anders Lundström ringer. 

Tillbaka i matchen igen får Hans frågan om styrelsesammansättningen. En styrelse han beskriver som en spegling av Reaxcers verksamhetsområden, stora och små, från öst till väst. 



Som vd – är det inte lätt att hämmas av en stark styrelse? Att utvecklingen stannar för att man som vd vill vara alla till lags? 

– I det här jobbet handlar mycket om att kompromissa – det händer dagligen. Men så är det ju hemma också. Jag menar, ska Joel ha blå eller rosa jacka? Bara för att det finns olika åsikter går man inte skilda vägar för det. Så länge det finns bra energi, god dialog och högt i tak, löser man allt. 
Samtidigt kan allt bli bättre, tycker Hans, med åsikten att alla styrelser behöver jobba med att ge tydligt stöd till sin vd. 
Svaret är lite typiskt Hans – ofta blir det gardering, och en försiktig hållning kan anas. 

När det gäller Reaxcers affärsområden går det förstås inte att runda anläggningsområdet, med betydande vinterväghållning, infrastrukturprojekt och täkter som viktiga bitar. 
På det kommer sedan dotterbolaget Reaxcer Miljö som omsätter 130 miljoner på sophämtning, renhållning, slamtömning och så vidare. 
Just nu pågår dock slutförhandlingarna i en försäljning av miljödelen till en stor aktör i avfallsbranschen. 

– Det är inget hemligt, vår plan är att släppa avtalen men fortsätta transportera. 
Tvärtom många andra som vill komma närmare kunderna genom att bredda verksamheten väljer Reaxcer en annan väg – att gå tillbaka och renodla till att enbart sälja transporttjänster. Och Hans följer förstås de satta spelreglerna.

– Planen är att vi framöver ska ha fyra affärsområden – rundvirke, logistik, anläggning och miljötransporter. 

Men, varför sälja miljödelen?

– Sita och Ragnsells renodlar åt sina håll, och vi kan aldrig konkurrera med deras avfallshantering. Samtidigt vill de inte längre ha egna bilar. En affär skulle ligga helt i linje med vår strävan att koncentrera oss på det vi är bra på. Vi har inte den kompetens som krävs för att kalkylera på stora helentreprenader.
Samtidigt hårdnar konkurrensen i Jämtland och Härjedalen. Regionen drar till sig aktörer, vilket gäller inte minst rundvirket.

En alldeles speciell konkurrent är förstås skogsspeditören, till lika uppstickaren Westan Logistik – välkända inte minst för att alla är avhoppare från just Reaxcer. 

Hans Ohlsson är tydlig redan från start – han vill inte gärna kommentera Westans framfart. Tydligt är att han är bekymrad över vad som händer i skogen – lönsamheten är på väg att helt försvinna. 
Dock ska man alltid ha en ödmjuk inställning till konkurrens.

– För vår del vill vi övertyga om att vår lösning är den mest optimala. Samtidigt kräver rundvirkestransporterna samarbete för att få bra flöden, inte minst på returerna. Där måste vi aktörer bli bättre på att samverka om det ska fungera i framtiden. 

Han tänker en stund:

– Att undvika tomkörningar är enda sättet att få det att gå ihop. Och vi måste få bort prestigen – annars gör vi oss bara löjliga. Säger Hans och vänder samtalet för en stunds prat om interna problem inom Reaxcer, där en del inte släpper returer till andra inom bolaget. 

– Sådant jobbar vi hårt med att få bort.


Hur mycket har ni tappat till konkurrenter?

– Jag vet inte exakt – vi har vunnit en del och tappat en del. Men säg att vi tappat totalt en 25-30 procent i volym. Det är lite svårt att värdera på grund av årets angrepp av barkborre som ökat transportbehovet. Visst är det så att vi tappat och det betyder att vi ytterligare behöver slipa argumenten. Mycket handlar om att vi måste bli bättre säljare av våra produkter – och där har lastbilscentralen en oerhörd styrka i sitt nätverk med alla åkare. Sedan är det naturligtvis också så att kunderna förändras, och det gäller att följa med i den utvecklingen. Förövrigt har vi en del tankar på hur vi ska spetsa till oss – bland annat tittar vi på logistiktjänster för hela flödet. Sedan gäller det också att försöka utläsa var marknaden för industrierna finns om tio år. Vår hemläxa är rätt resurs på rätt ställe.

– Men samtidigt … Det enda man kan vara säker på är att inget är säkert.
Han kommenterar också Skogsbilens konkurs, (vid pressläggningen av detta reportage har det precis blivit klart att de startar upp igen reds anm.)

– Vi kommer nog få se fler som går under, tyvärr. Någon sa att de som har råd att lägga av bör göra det. Det är de som inte har råd att sluta som kör vidare. Pressar befraktarna till bristningsgränsen stagnerar utvecklingen. För att vi ska kunna ta vårt miljöansvar måste det finnas pengar i systemet. 

Om det är pressat i skogen, så är det ungefär samma hårda konkurrens och upphandlingskrav inom anläggning:

– I alla fall inom vissa geografiska områden. 
Att gruvnäringen som allvar håller på att vakna runt om i landet kommer öka efterfrågan hos Reaxcer är dock inte troligt, enligt Hans. 
Det stora benet nu och i framtiden kommer vara infrastrukturprojekt – stora som små. plus, inte att förglömma, all vinterväghållning. 
Och Hans är inte utan åsikter.

Hans är  kritisk till situationen där allt fler traktorer kommer in och kör. 

– De kräver lägre investeringar och förbrukar mindre diesel. Allt det här snedvrider konkurrensen. Samtidigt pratar vi vitt och brett om nollvisionen … Jag kan liksom inte förstå att man medvetet konkurrensutsätter vinterväghållningen på bekostnad av kvaliteten. 

Mitt i allt är man underentreprenörer, vilket förstås påverkar lönsamheten. 

– Visst är det så, och vi ser det som rätt strategi i Jämtland och Härjedalen. Men inget är statiskt.  



Så vem är han då, Hans Ohlsson?

Ja, fram träder bilden av en civilingenjör i maskinteknik, som mest verkat med mjuka värden som försäljning och marknad. Först som näringslivschef i Jokkmokk, sedan säljare av bland annat fartygskranar åt världens största tillverkare MacGregor och försäljningsansvarig för Hägglunds på USA, Indien och Grekland.

– Efter sju år tog jag steget till att bli kommunikationsdirektör för just MacGregor, men efter 150, 200 resdagar om året var jag rätt sugen på att vara mer hemma, säger Hans och berättar i förtroende att han var med i processen redan när hans företrädare rekryterades till Reaxcer. 

På frågan om vad han lärt sig på vägen, till nytta för att ratta en lastbilscentralsgigant – kommer ett digert recept:

– Jag har väl lärt mig behålla lugnet utåt – ja, sprida lugn även i stressade situationer. Man har liksom lärt sig att ta ner en kula  i taget från julgranen. Jag är nog en lugn och trygg person som gärna vill analysera ordentligt innan beslut. Ibland tar det lite längre tid – å andra sidan blir det ofta ett bättre slutresultat.
Hans fortsätter efter en stunds funderande:  

– Jag har aldrig varit rädd för att gå in i nya roller och det är nog en tillgång i det här jobbet. En grej till är att man aldrig ska underskatta de med lång erfarenhet. 

– Du får aldrig mästra, istället måste du vara ödmjuk. Jag tror jag har en rätt god människokännedom. Det får stå vad det vill på visitkortet, jag värderar ingen efter position. Snarare är det så att alla har något att bidra med. 

Hans får frågan om det är jobbet för livet?

– Just nu känns det rätt men om fem år är det kanske dags, det finns andra saker jag vill hinna med också – jag har långsiktiga ambitioner och det är det viktiga. Men nu känns det här rätt!

Samtalet rullar in på älgjakten. Liksom många andra planerar Hans att ta bössan under armen, koppla norrbottenspetsen och dra till skogs. Till sitt andningshål – det egna skogsskiftet någonstans i krokarna av Åre. 


Stannar hela företaget?

– Nej då, men visst påverkas hela näringslivet, så är det ju. Men för mig är det enkelt – jag har bara en 20 minuter till kontoret i Åre om det är något akut som behöver ordnas. Jag är alltid tillgänglig! Förövrigt är jag alltid tillgänglig. Jag har kanske fått lite kritik ibland över att inte synas tillräckligt, men det är lite orättvist – det går inte att kontinuerligt åka runt till 230 åkerier. Det är ju lite annat som ska göras också … 
– Det här är en bransch med människor som är beredda att jobba dygnet runt om det krävs, som alltid ställer upp för kunden. Det är också folk som inte far och mumlar i skägget. Här klampar man rakt in med varselkläder för att säga det man tycker om att man till exempel inte fick en viss körning. Och det är bra! 

Vad gör dig arg då?

– Blir jag oförskylt anklagad och argumenten inte går fram – då blir jag förbannad. 

Du tillträdde i september 2009, vad är du pappa till so far?

– Det var ju som sagt viss turbulens, men jag tycker nog organisationen fått tillbaka arbetsron. Vi är en av Jämtlands största arbetsgivare och det förpliktigar. Sedan har vi genomfört ett besparingsprogram, även om det egentligen är en kontinuerlig process. 


När du började omsatte ni runt 1,1 miljarder, har ni ökat? 

– Vi omsatte ungefär lika  i fjol. Men vi ser en tillväxtpotential för 2011-2012, mycket kopplat till anläggningssidan. Ett större frågetecken gäller rundvirkesdelen. Jag tror att vi minst kommer behålla volymerna, sedan gäller det att hitta retureffekterna. På sikt måste vi få bättre vinstmarginaler för att klara konjunktursvängningarna. 
Samtidigt vill han gärna tro att lågkonjunkturen slår mindre hårt och inte lika djupt på regionala marknader.

– Det är min erfarenhet i alla fall. Lågkonjunktur visst, men samtidigt ökar investeringarna i infrastruktur, vindkraft och så vidare. Så jag tycker nog det rullar, oavsett om Nasdaq går ner.

Tidigare pratade du om besparingsprogram … Vad är det ni kapat bort? 

– Rent generellt har vi tagit steget tillbaka från entreprenör till underentreprenör. Sedan gjorde vi om så att vi inte längre har en täktansvarig – det ligger nu på respektive områdeschef som kan sina marknader och geografi bättre. Sedan har vi inte längre någon vice vd. 
Reaxcer har också lagt ner sitt lokalkontor i Ljusdal, men enligt Hans handlar det snarare om om arbetsmiljömässiga skäl.

– Vi vill ha bort enmanskontoren för att få bättre dialog mellan kollegorna. Jag tror det är ett bra sätt att hitta bättre returflöden. 
Sammanlagt har Reaxcer ett tiotal lokalkontor utspridda i länen och förmodligen blir det snart etablering av ett nytt i Sundsvall.

– Det är förstås kopplat till allt som händer på anläggningssidan men det kommer säkert att knoppa av sig både på täktverksamhet och rundvirke. 
Några planer på ytterligare fusioneringar finns dock inte.   

– Vårt mål är snarare att fullända den mellan Jämtfrakt och Härjelast. Det finns fortfarande olika arbetssätt på sina håll. Sedan tror jag det kan finnas en fara att bli för stor. Den jämtländska bubblan är speciell … Växer man sig för stor är det lätt att bli ifrågasatt. Nu är vi trots allt rätt stora och det får vi hantera med stor ödmjukhet. Det är bara att ta det här med lokaltidningarna – det är lättare att slå på en stor än en liten. Jag tror många ser oss som lite halvoffentliga, men man glömmer att vi bara har en förädlingsgrad på tre, fyra procent – det är inte mycket. Resten ligger på våra leverantörer.
Ett tänk som återkommer med viss frekvens är att leverera ett fullgott jobb. Att hela tiden förädla det man är bra på. 


– Vi måste satsa hundra procent, samtidigt måste vi vara attraktiva prismässigt och ge bästa servicen. 


Så upphandlingarna handlar trots allt inte bara om pris? 

– Jag tror det är viktigt med dialog vid upphandlingar, men visst är priset viktigt. Vi jobbar hela tiden med kundfokus – det är vår ledstjärna. Vi jobbar dessutom stenhårt med att få bort alla gamla turordningslistor. Ingen delägare kan längre leva på gamla meriter. 

– Jag menar det finns ju en anledning till varför Börje Salming inte spelar hockey längre … 

Reaxcer om fem år? 

– I storlek något fler åkare och vi kommer i större grad finnas i kustregionerna. Vi kommer ha ett stort affärsområde inom miljörtransporter och utveckla mer mot styckegods och spedition – samtidigt som vi fortfarande är en stor aktör inom rundvirke.


Omsättning då? 

– Runt 1,5 miljarder!

Några snabba …
En klassiker i lastbilscentralvärlden är kommenteraren om att delägarna inte sätter kollektivet i första rummet, utan främst ser till det enskilda företaget …

– … Det är ju lite en lojalitetsfråga, men jag har inte upplevt det som något stort problem. Sedan kan jag tycka att de enskilda delägarna ska fokusera på sitt i hög omfattning. Allt annat vore tjänstefel.
Varför ska man vara delägare i Reaxcer?

– Den frågan bör delägarna ställa sig oftare. Den frågan ska ställas oavsett om du är delägare eller styrelseledamot. Samtidigt måste jag säga att jag beundrar styrelsen. De som ifrågasätter har en förlegad bild av de som visar engagemang och utvecklar verksamheten.


Hur jobbar ni med att öka affärsmässigheten? 

– Vi måste bli bättre där. Det är lätt att göra som vi alltid gjort. Dels se att de anställda har rätt utbildning och att vi har kontinuerlig dialog med kunden för att hålla stringensen uppe.

Ruta
Reaxcer
Reaxcer är en av landets största lastbilscentraler, med 240 åkerier och totalt runt 1 000 anställda. Omsatte vid senast redovisade bokslutsperioden 1,1 miljard kronor. Verksamma i Mellansverige med huvudkontor i Östersund.

Faktaruta
Hans Ohlsson

Ålder: 45

Bor: Frösön

Familj: Hustrun Åsa, barnen Oliver, Linn och Joel, samt norrbottenspetsen Kaksi

Intressen: Jakt och friluftsliv

Kör: Hyundai Santa Fe

Last: Snusar

Främsta styrka: Kan behålla lugnet

Svaghet: Är nog lite blyg ibland

Senast lästa bok: Instruktionsboken till nya gräsklipparen

Drömmer om att få göra: Se mina barn växa upp och må bra

Förebild: Alla som kämpar för att andra ska få det bättre

Något du ångrar: Nej!

Text: Frans Johansson Foto: Ryno Quantz