Ekorre – skogens mäktigaste

– Skogsåkarna kan inte backa in i framtiden. Vi måste prata kundnytta, inte medlemsnytta. Vi har delägare. Och leverantörer. Två roller extremt viktiga att särskilja. 
Ord och inga visor från Petri Ekorre, vd för Skogsåkarna i Mellansverige AB, Sveriges största lastbilscentral i skogen.
”Ekorren är ett litet lurvigt djur med karaktäristisk svans. Till sin hjälp att klättra i träd har den långa, vassa, krökta klor. Dessutom är ögonen stora och utstående.” 
Förlåt dessa rader hämtade ur någon fabel om skogens djur men i fallet Petri Ekorre, vd för Skogsåkarna, går det liksom inte att låta bli. 

– Namnet ger ju viss hjälp med den egna marknadsföringen, säger en avslappnad Petri Ekorre, själv rätt van vid liknelser med denna – en av skogens mer sympatiska gynnare. 
Nu är det inte bara namnet Ekorre som sticker ut i en annars rätt homogen vd-värld av 50-åringar klädda i gråskala. Petri Ekorre är liksom lite mer rock n´ roll – idag som alltid i boots och bakåtkammat hår.
När han landade hos Skogsåkarna, i augusti för drygt tre år sedan, hade just de värsta misstankarna om åkarkartellbildning i Gävleskogarna blåst över. Och ordförande skickade så klart pressmeddelande – som brukligt i sammanhang som dessa, översvallat med förhoppningar. 


Petri Ekorre – mitt i verkligheten, skogen.                 Foto: Frans Johansson

Så vad har då hänt sedan sist? Har Petri Ekorre levt upp till ordförande Per Hanssons dröm om mer marknadstänk och stärkt ställning som Mellansveriges ledande leverantör av skogstransporttjänster? 

– Det är förstås alltid svårt att betygssätta sig själv – men jag tycker vi flyttat fram positionerna. I början pratade jag alltid om Skogsåkarna som landets mest förborgade hemlighet. Störst i landet på skogstransporter, visst. Men vi syntes liksom inte. Vi hade till exempel inte ett enda strajpat fordon med vår logotype. Skogsåkarna av idag handlar heller inte bara om transporter från punkt a till b. Nog för att det fortfarande är den största och viktigaste grenen – och det har man klarat utan att tappa marknadsandelar, men Petri svänger sig gärna också med nya termer som informationslogistik och skogsbränsle.
– Allt sammantaget tycker jag nog vi klivit fram på nya banor under min tid, säger han och halar fram en Sisu – en finsk Läkerol med smak av kåda, tjära och massor av jävlar anamma. 
 Få, om någon kan mäta sig med Skogsåkarna – med runt 175 virkesfordon, 45 flisbilar, sju separatlastare … Ja, totalt 240 ekipage ägda av 94 delägare, med 450 anställda förare och 27 medarbetare på huvudkontoret i Sandviken, utanför Gävle. 

– Med fler aktieposter skulle det inte vara svårt att få in fler delägare, men vi har valt att ligga på en nivå där runt 70 procent av transporterna utförs av aktiebelagda fordon. Resten av tjänsterna köper vi in för ökad flexibilitet. 
Traditionellt har Skogsåkarna alltid hållit sig på ena sidan skogsdiket, men skogsbränslesatsningen håller på att ändra på den saken. Hittills har man kontrakt med två skotarbaserade flishuggar och fler lär det bli. 

– Skogsbränslesidan har ju en helt annan typ av kunder. Inte skogsbolag, utan energibolag, som vill ha helhetslösningar. De köper grotet och vi gör allt annat. 
 Totalt transporterar Skogsåkarna ungefär åtta miljoner kubikmeter rundvirke om året – ungefär tio procent av den svenska avverkningen. Det är mycket, men trots allt är siffrorna rätt statiska. Ungefär samma utveckling är det på flissidan. Det som däremot ökar är just skogsbränslet. Petri knappar en stund på miniräknaren: 
– Gissningsvis handlar det säkert om en miljon kubikmeter för 2009. Når vi inte dit, passerar vi alla fall rejält under det kommande året. Vi gick in i förra året med två ekipage och vi går ur med tolv. 2010 räknar vi med 20 – det visar takten. I rådande konjunktur är skogsbränslet det enda området som pekar rakt upp. 
Bortsett från konjunkturdippen tuggar alltså rundvirke och flis på. Men att växa finns förstås med i målbilden, det är knappast någon affärshemlighet. Och vägen till ökad tillväxt är egentligen två – antingen genom nya kunder, eller geografisk expansion. Att hitta nya kunder för någon som redan dominerar inom rundvirkestransporter är förstås inte helt enkelt … Återstår då geografisk expansion – åt valfritt väderstreck, utom öst där havet möter.
– Biobränslesidan har bättre förutsättningar. I vår nuvarande geografi finns både Unite och Dala Frakt som betydande aktörer att plocka andelar av, men det är inte uteslutet att vi försöker utvidga det distriktet också. 

 

Skogens mäktigaste ekorre.

På tal om Unitie Logistics … Under senaste året har det varit en hel del skriverier om Skogsåkarna. Förstås har det handlat om det planerade samgåendet med VSV Frakt. Sedan affären stoppats tog det bara månader så började rykten om att köpa in sig i flistransportören Unite, med VSV Frakt som delägare … 
Petri är ärrad, aningen trött. Ingen av affärerna har gått riktigt hans väg. Särskilt den första gick fullständigt åt skogen efter att delägarna röstat om saken. 
 Besviken?

– Jo, det är klart. Vi hade majoritet för att genomföra fusionen, men inte den kvalificerade majoritet som krävdes. Jag skyller inte på någon men på kvällen när beskedet kom … Det var tungt. Dagen efter var vi tvungna att samla ledningsgruppen och knyta nävarna i fickorna. Samtidigt menade ju delägarna att vi skulle klara många av argumenten för en sammanslagning på egen hand.
 Petri pausar en stund, låter mig komma i fatt i anteckningsblocket.

– Att göra de tänkta förändringarna i egen regi kostar mer, och vi kanske inte kan göra det med samma kraft och ork. Men vi har genomfört en del och vi har lovat att fortsätta arbetet. 
 Lite naivt kanske, men ibland kan jag känna att vi tidningsfolk var lite medskyldiga till att det blev ett nej … 

– … Jag skyller inte på media, men lite påverkan hade det nog. Vi drunknade nästan i rubriker typ Skogsåkarna och VSV går ihop. Och säkert fanns det delägare som tyckte att sammanslagningen bestämts över deras huvuden. Samtidigt får ingen glömma att vi haft mycket dialog kring frågan. Efter delägarnas nej spekulerades det om era styrelser kunde sitta kvar. Nog måste det ha blåst lite kring dina öron också? 

– Det var rätt strukturellt tänkt att gå ihop, det tycker jag fortfarande. Men jag ställdes faktiskt aldrig inför något ultimatum att gå vidare för att galoscherna inte passade. Snarare har det varit dialog hela vägen. Å andra sidan blev ju konsekvensen att fyra av sju platser i vår styrelse byttes ut. 

Konjunkturen – påverkade den också att affären misslyckades? 

– Kanske. De första känningarna kom förra hösten, även om den inte påverkade våra kundföretag som producerade lika mycket som vanligt. Å andra sidan hade en sammanslagning inte inneburit några jättestora förflyttningar. Jag menar, den som kör i Torsby, kör i Torsby även i fortsättningen. Däremot tror jag VSV drabbats hårdare av konjunkturen än vi.
 Så här i backspegeln, hade det varit tuffare att klara sig genom lågkonjunkturen med en sammanslagning?
– Möjligen fanns det en rädsla att det skulle spilla över på oss, men hur det skulle blivit kan jag egentligen inte bedöma.
 Bara några månader senare var det dags igen. Då skulle ni köpa in er i Unite … 
 Petri Ekorre skrattar gott. 

– Du ska inte tro på allt som skrivs i tidningarna. Jo, det är sant, under första kvartalet i fjol var vi på god väg. Skriv att dialogen pågår, inga dörrar är stängda. 
 Varför dröjer det då?

– Problemen är inte samma som med fusionen. Det finns en stor majoritet för i frågan men det hela har dragit ut på tiden, så vi bestämde oss för att inte vänta och tappa marknadsandelar, så den första september anställde vi Anders Paulsson som säljare på området. Från vår sida finns inga stängda dörrar för vidare diskussioner om Unite. Petri Ekorre hoppar tillbaka till konjunkturen, som han tror kommer bottna under första kvartalet i år. Å andra sidan har hösten varit ljusare än kalkylerat. Inte mycket, men i alla fall lite. Fast sannerligen, det är inte lätt att sia om utgången. För vad händer om råvarupriserna skjuter i höjden och valutadopingen av den svenska kronan upphör, och inte längre gynnar exporten? 
– Ja, då tappar svenska företag sin konkurrenskraft, då kan det bli tufft. Det är livsfarligt att ropa hej, bara för att man ser en tillfällig ljusning i marknaden. Löpande får vi prognoser från kunderna med volymplaner för de kommande tre, sex månaderna. Ju längre fram, desto osäkrare. 
Det han ser för vintern är en liten ökning – absolut inte stor men en ökning. 

 

Informationslogistiksystem, framtiden? Svar ja, om du frågar Petri Ekorre, vd för Skogsåkarna.

– Rundvirkessidan har en fördel. Fem kunder står för 90 procent av omsättningen. Med alla är det god, löpande dialog som gäller. 
Nu är det förstås mer än konjunkturen som påverkar det dagliga livet som skogstransportör. Vädrets makter till exempel. Höstens regn har inte varit nådigt …

– … Under tidiga vintern har det varit mer gräsklippare än snöslunga om man säger så. Vädret var inte alls med oss. I november var det så bedrövligt att kunderna inte fick fram virket till väg, vägarna i sin tur var inte heller körbara. Sedan när det blev kallt ska ju allt fram direkt. En annan problematik. 
Att det skett en klimatförändring är ingen tvekan, om du frågar Petri Ekorre. 

– Förra året var första bra vintern på tre år. Så nu får man hoppas att det inte blir tre nya eländiga år. Mina barndomsvintrar i Smedjebacken var inte så här. På 30 år har vintern flyttat 30 mil norrut. Vad gör ni själva då för att minska er klimatpåverkan? 

– Ett av bidragen är ju våra informationslogistiksystem. Med hjälp av dem skapar vi så lite tomkörningar som möjligt, konkret minskar bränsleåtgången och därmed sparar vi koldioxid. Vi är en av Mellansveriges största köpare av diesel, och till nästa år ska vi förhoppningsvis testa Preems tallolja i någon av våra virkesbilar. Samtidigt tror jag absolut inte tallolja är den slutgiltiga lösningen. Inte ens om 25 år kommer vi att vara fossilfria. 
 Vad gör ni mer, Heavy Eco Driving? 

– Det kommer som en del i YKB:n, men vi jobbar också inom Skogskvalitet på väg med förarbeteende, om hur viktigt det är att planera körningen – och förhållningssättet att en stressad chaufför får tung högerfot som produkt. 

Han är tillbaka på det där med att flytta fram positionerna och prova nya vägar. Skogsåkarnas recept går under aningen luddiga termen informationslogistik. Det handlar om datoriserade optimeringsstöd, varav Skogsåkarnas egenutvecklade version för rundvirkestransporter heter SMART – och som Petri Ekorre aningen skrytsamt kallar marknadens vassaste.

– Vi har bland annat sålt systemet både till stora skogsföretag som Weda Skog och Mellanskog Syd, och fler intressenter är på gång. Men säljer vi informationslösningar måste vi också vara i framkant och utveckla nya, fortsätter Petri och talar för någon minut väl om SMART II vars utveckling är igång.
 Är detta framtidens universalmedel som biter på alla problem? 

– Suck, informationslogistik börjar bli vårt mantra. Men vår stora utmaning för att överleva blir att lyfta så att det blir mer än transporten hit och dit. Transporterna kan vem som helst klara, nej förresten det är fel. Våra förare och åkare är otroligt duktiga i sitt hantverk, de är branschens Formel 1-förare, men med informationslogistiken kommer vi ifrån att bara prata ören per ton. Med informationslogistiken lyser vi igenom hela flödet och undanröjer suboptimering, resultatet blir bättre logistik. 
 Konkretisera … 

– Vi lever i en värld med bakgrund i flottningen – där hela virkesfångsten levererades med en stöt på älven. Idag, i den verklighet … ta elektronikbranschen. Ta Elgiganten, säg att de har en kampanj på tv-apparater. Det är extrapris och de bedömer att sälja tvåhundra apparater. Dock vill de inte binda kapital genom att ha alla stående på lager. Istället vill de från leverantören ha 20 apparater om dagen i ett jämnt flöde. Överfört till vår värld hade du kunnat få alla apparaterna på en och samma dag, eller i värsta fall tio direkt och övriga 190 sista dagen. Eller hundra dag fem … Kraven har inte varit mer precisa än så, och vi har bedömts göra ett hyfsat bra jobb om vi träffar totalmängden någorlunda. 
Petri berättar om den extrema situationen i våras, när konjunkturen var som mest svajig. Plötsligt tvingades kunderna jobba med lagerstyrning på ett helt annat sätt än tidigare. Väglager som färdiglager – rubbet skulle minimeras. Och hos Skogsåkarna kom plötsligt krav på precision.

– För oss var det ovant och jättejobbigt, med massor av orationella körningar. Men jag tror att vi på sikt kan vänta oss mer konkret styrning ner på dagsnivå. Det tillfälliga i våras blir standard och med informationssystemet kan vi då styra specifikationerna. För tre år sedan när jag kom sa jag att dagarna för när vi går från månadskvot till dagskvot kommer snabbare än vad många tror. Nu är vi snart där! Och hänger vi inte med kommer vi förbanna oss när kraven ökar. 
I kristallkulan ser han timkvot, eller olika slottider – typ välkommen till mottagningsstation X mellan 09.15 och 9.30. 

– Den typen av leveransprecision blir legio och då måste det finnas stöd. Då har vi SMART i dagsläget. Det gick bra i våras men vi måste vässa våra produkter, och därför arbetar vi nu med SMART II. 
Petri Ekorre är tämligen nöjd så här långt. Idag konkurerar man i stort sett enbart med renodlade it-företag och slutsatsen är att Skogsåkarna sitter på det skarpaste verktyget. 
 Samtidigt måste väl kunddialogen bli bättre? 

– Rätt. Under 2010 måste dialogen förbättras ytterligare kring kravbilden inför framtiden, så att vi inte skapar något som inte efterfrågas av kunderna. Skogstransporter handlar om lågvärdigt gods. En motpol för Petri Ekorre som tidigare bland annat varit vd för flygfraktsföretaget FedEx Sverige och vice vd för logistikjätten PNL Sweden.
 – I skogen är ju priset för logistiken en stor del av råvarukostnaden. Jämför med flygtransporter där kanske transportkostnaderna är fem, sex procent. Här är den runt 20. Totalt, med avverkning och skotning upp mot 60 procent. 
Med tanke på hur stor del av det totala råvarupriset så tycker Petri transporterna borde komma högre på agendan bland transportköparna. 

– Ta Fedex, och läkemedelsindustrin som vi fraktade mycket åt. Redan under 90-talet fick ju logistikcheferna sitta i koncernledningen. Där ligger skogsföretagen rejält efter. Man borde bli bättre på att försöka se helheten och se att det går att sänka sina kostnader genom att arbeta mer med det logistiska flödet. Inte bara prata transportkostnader. Det kan vi hjälpa till med som skogslogistikföretag – men inte skogslastbilscentral. 
 Ord och inga visor från Petri Ekorre – med kontentan att en lastbilscentral med medlemsstyrning är en omodern lösning, som i framtiden får svårt att överleva. 

– Om Sveriges Åkeriföretag anordnar LBC-dagar 2015, är det ett stort misslyckande för hela transportbranschen. 

Han fortsätter:

– Jag ska vara riktigt rak. Skogsåkarna kan inte backa in i framtiden. Vi måste prata kundnytta, inte medlemsnytta. Vi är delägare. Och leverantörer. Två roller som är extremt viktiga att särskilja. 
Ett modernt företag ska bara ha delägare som äger för att de tror på företaget, inte för att få körningar – det är Petris bestämda uppfattning. 

– Samma sak i styrelsen, styrelsen måste verka strategiskt för framtiden. Jobbar man med mervärde för kund blir det i slutänden nytta för våra delägare. Men tänker vi bara delägarnytta tappar vi marknadsandelar. Och lönsamhet. 
Varifrån kommer feltänket? Är det en generationsgrej? 

– Nog för att delägarna är en åldrande skara, men jag är inte säker på om det har med åldern att göra. Snarare handlar det om tradition. Vi måste bryta invanda beteenden. Jag är allergisk mot ordet tradition, jag får allergi, utslag bara jag tänker på det! 
 Hur funkar det i din egen styrelse? Du sitter med själv …

– … Det är fyra delägare, en extern ordförande, en extern ledamot och jag som vd.
Mycket byråkrati?

– Byråkrati? Jag vet inte om just det ordet är rätt, men det finns en inneboende tröghet i den här typen av företag. Jag vore dum om jag hävdade motsatsen. Nog finns det organisationer med bättre fotarbete än vi. Ändå vill jag nog påstå att vi är det mest snabbfotade bland logistikföretaget i skogssektorn. 
Samtalet glider över på delägarna och deras inflytande. En känslig fråga för en vd som stoppats till att göra en jättefusion – just av sina delägare. 
 Har delägarna för stort inflytande?

– Ja och nej. Hade vi ägare som till stor del består av externa aktieägare – då skulle vi haft större inflytande över utvecklingen. Med ett spritt ägande skapas det en frihet i trögheten, det är ingen stark ägarkonstellation som kan pekar med hela handen. Företag med ett fåtal tydliga starka ägare klarar lågkonjunkturer bättre medlemsföretag.
 Grunden till svagheten ligger enligt Petri Ekorre i själva LBC-strukturen. För lite sedan rapporterade Svensk Åkeritidning om att ett gäng avhoppare från Reaxcer startar eget …
– … Jag har respekt för satsningen, och de gör helt rätt som renodlar. Ägarna investerar för att de tror på bolaget, inte för att få körningar. Så jag har respekt för dem som konkurrenter. Petri Ekorre fortsätter att röra sig kring konkurrensen. Och så mycket är klart, att ju mer expansion, desto tydligare konkurrens. Förr eller senare tafsar man på varandras revir. 

– Kunden bestämmer vilka som ska köra, så är det. Idag har vi olika samarbeten om returkörningar, men det hårdnar. Förr fanns bara kollegor. Nu har vi konkurrenter. Där har du förresten ytterligare en grej som förstärkts under min tid. 
Är vi tillbaka där allt startade – Konkurrensverkets gryningsräd 2006?

– Nja, näringen sattes under lupp, jag säger inte att det var en priskartell men det fanns en transparant prisbild färgad av mera kollega än konkurrent.

 Anonyma källor säger att du är en bulldozer … 
 Petri Ekorre, ler för första gången på länge. 
 – … Jo, när jag behöver kan jag nog vara en bulldozer. Det behövs drivkraft, och ska vi utvecklas måste vi ha starkt driv. Det enklaste jag skulle kunna göra är att luta mig tillbaka och bara glida på en räkmacka. Men flyter jag med skulle kunderna undra vad vi höll på med. Verkar du kundorienterat måste du våga prova nya mönster. 


Bulldozer … Tja, kanske …

Petri Ekorre verkar inte riktigt kunna släppa det där med bulldozer … 

– … Jag, en bulldozer? Jo, i vissa led. Fast jag tror inte kunderna uppfattar mig så. Men om det kommit från kunderna skulle jag blivit förvånad. I slutänden är det ju så att en nöjd kund skapar förutsättningar till en nöjd leverantör också. 
Han berömmer gärna också LBC-jättarna BDX och Foria, som han tycker fattat grejen: 

– De har rätt melodi med ägandet skiljt från företaget, men det betyder inte att du inte kan äga en aktiepost. Deras väg borde alla lastbilscentraler ta. Som sagt, finns LBC-dagarna om 15 år så är det ett misslyckande för hela branschen. Jag håller inte heller med Helene Rinstad på LBC Frakt i Värmland om att LBC, likt SVT är ett starkt varumärke. LBC som varumärke är snarare på utdöende. 
 När Petri Ekorre var ute på sin jungfrutur bland delägarna fick han just frågan om sina tankar kring centralt ägande … Svaret är samma, då som nu … 

– Vill Stora Enso bli en delägare – why not? Bara de tror på företaget är det helt rätt. På samma sätt som jag köper aktier i Stora Enso för att jag tror på företaget, men det betyder inte att jag kan gå till Stora Enso och säga att jag ska ha körningen på hela Värmland bara för att jag är delägare. Återigen handlar det om att frikoppla yrkesrollen från delägandet. 
En känslig fråga förstås, men är företagandet generellt för dåligt bland delägarna? 

– Nja, alltså företagandet är spritt som en hagelskur. Det finns alla typer av företagare. Vi har en majoritet av duktiga företagare, men det finns även andra som verkar mer som förare. Bilden är inte enad och det går inte att helt brutalt säga att alla är dåliga – inom Skogsåkarna finns alla typer. Bara dagar innan besöket hos Skogsåkarna, blev det också klart att Sveriges Åkeriföretag från februari startar en avdelning för skogslogistikfrågor. Och på något vis känns det som om Petri Ekorre är inblandad. Och jo då, visst är det så.

– … Se det som en samlad kraft för skogslogistikföretagen på riksplanet. Antingen skulle vi startat själva, eller genom Sveriges Åkeriföretag. Tanken är en gemensam röst som hörs på marknaden. Vi har länge ansett att logistikföretagen har en central roll och vill gärna också ha styrelseplatser i till exempel Virkesmätarföreningen och Skogens datorcentral men hittills har det varit svårt. Trots att vi är en stor del av deras dagliga verksamhet. 
 Tanken nu är som sagt att få till en rikstäckande organisation – helt enkelt en lobbyistorganisation mot industrin och organisationer som just VMF och SDC. 

– Det vi nu måste göra är att skapa en riksorganisation. Fördelen med Sveriges Åkeriföretag är att det finns en bra stomme att bygga på. Våra frågor är viktiga att lyfta fram både logistiskt, industriellt och när det handlar om infrastrukturen. 
Finns då tyngden i den nya organisationen? Svaret blir ja om du frågar Petri Ekorre. 

– 70 procent av Sveriges rundvirkestransportörer står redan bakom, och det behövs kraft när det är dags att föra talan i Rosenbad till exempel. 
Petri Ekorre tycker överlag att branschen är alldeles för segmenterad, det är Sveriges Åkeriföretag, Biltrafikens Arbetsgivarförbund, Sveriges Transportindustriförbund … 
 – Totalt sett måste vår bransch bli EN tydligare kraft – ett gemensamt paraply. Med ett antal specifika delar under sig – tank, distribution och allt annat. Hela transportnäringen måste kraftsamla. Och då måste Sveriges Åkeriföretag lyfta sig från att fokusera på enskilda transportörer till hela näringen och bli en röst att räkna med i maktens korridorer. 
…
Är du initiativtagaren? 

– Ja, jag väckte först frågan lokalt med vår lokale ombudsman i Sveriges Åkeriföretag. Sedan tog jag kontakt med Reaxcer, Träfrakt och VSV. Totalt motsvarade vi nog hälften av branschen redan vid första sittningen. Alla är överens om att det behövs en enad bild och en enad röst. 
Petri Ekorre drar en parallell till sitt gamla liv på Fedex – där man tillsammans med aktörer som DHL träffades fyra gånger om året i nätverket SIEP, för att på vd-nivå diskutera konkurrensneutrala frågor om expresstransporter. 

– Vi var fem som stod för 90 procent av expresstransporterna. Vi var en naturlig remissinstans för till exempel Tullverket och Luftfartsverket. Vi var en påverkansfaktor – rent utsagt är det bedrövligt att det inte finns något liknande inom skogstransporterna som är en sådan naturlig del av svensk basnäring. Om fem år då? 
 Innan han svarar langas det fram ytterligare en finsk Sisu. Jo då, det är i Finland Petri Ekorre har sina rötter, även om det blivit Sverige en stor del av livet. Ett par passus om prima karelska korvar och en historia om varför finnarna alltid är lite före, så är vi tillbaka vid frågan – läget om fem år …

– Målbilden är förstås att vi är med och påverkar i maktens korridorer, en naturlig remissinstans – en stark röst mot skogsindustrin. 
Handlar det egentligen mest om priset? Bilden är ju att drakar som Stora Enso och de andra dikterar villkoren och transportörerna får ställa sig i leden med mössan i hand … 

– Det handlar inte om priset, eller i fall inte bara om pris. En stor del av lönsamheten i branschen handlar om att skapa rätt förutsättningar. Har vi en bra infrastruktur? Mottagningsförhållanden? Rationell hantering? Det sammantaget gör mer än några kronor per ton! Så jag upplever inte att kunderna dikterar villkoren. Jag tycker vi har en god dialog om pris. Priset är en sak, men inte allt. 
 Du verkar vara rätt påverkad av dina tidigare arbeten, finns det något att kopiera? 
– Utvecklingen inom flygbranschen under slutet av 90-talet går verkligen att översätta. Jag menar nu börjar vi äntligen benchmarka kring frågor som till exempel just in time. Skogsindustrin är 12-15 år efter men vår bransch har hittills inte varit mogen att anamma det här synsättet. 
Har inte Sveriges Åkeriföretag hittills tagit skogen på allvar? Vad tycker du egentligen? 

– Med Johan Lindström och Mikael Nilsson har Sveriges Åkeriföretag blivit en mer synlig aktör. När Lindström på LBC-dagarna fick frågan vad han gjort under sina 1,5 år som vd så upplever i alla fall jag att organisationen verkligen synts och hörts mer både i media och debatten. Och det är den huvudsakliga uppgiften. Anser jag.

Petri Ekorre – om livet som chef

– Jag är 42 år och 2009 firade jag 20 år som chef. Först som 22-åring på ett företag som placerade och lånade på finansmarknaden. Fast i grund och botten är jag egentligen tulltjänsteman. Men jag kom rätt snart fram till att jag inte är förenlig med ett statligt verk. Visst, jag är 42 år gammal, men mentalt är jag nog 60. Det brukar ju sägas att man får sin första chefsroll vid 40, så nu är det snart dags för pension … 

Hur är du i din roll då? 

– Tja, självbilden stämmer väl ingen vidare med verkligheten förstås, men jag ser mig som en kommunikativ chef som jobbar med samverkan och coachingbaserat ledarskap. Fast det där med coaching funkar inte här – det insåg jag rätt snart. Men jag ger stora friheter till de som förtjänar det. Däremot kontrollerar jag där jag upplever att det inte funkar. I deras ögon är jag nog en bulldozer. Men jag försöker bli bättre på att inte peta i detaljer, samtidigt är det svårt att hålla fingrarna borta när syltburken står framme. 

– Dialogen med delägarna borde förstås också vara större, för att skapa den breda förståelsen för utvecklingsprocessen. Respektive affärsområdeschef har mycket tätare dialog än vad jag har.

Hur länge kan man sitta i rollen som vd?
– Min grundbild var fem år på Skogsåkarna. Jag tror fortfarande det är rätt lagom. Väljer man att bli en tillbakalutad LBC-föreståndare så går det förstås hur bra som helst men den som vill driva utveckling i ett åkeriägt företag har en brinntid på fem år. Och vi börjar närma oss tiden för när lågan börjar gå ner.

Petri Ekorre

Ålder: 42 år

Bor: I villa, Västbyggeby, Valbo

Familj: Sambo Karin, två döttrar i Stockholm, två bonusbarn och en styvson

Utbildning: Naturvetenskapligt gymnasium, Tullskolan

Karriär: Tullinspektör Tullverket, Administrativ chef AB Speedimport, Ops chef Circle International, platschef Aerocar Speedman, vd FedEx Express Sverige, AB, marknadsdirektör och operativ direktör Pan Nordic Logistics, vd Expressgods Dag & Natt, egenföretagare, vd Skogsåkarna Mellansverige AB Förtroendeuppdrag: Inga idag, hinner inte

Intressen: Sport i allmänhet, fotboll i synnerhet, trav, har faktiskt ägt en häst – dyr men rolig hobby

Styrka: Envis visionär, tydlig i kommunikation

Svaghet: Envis, lite för snabb Kör: Volvo S60 T5 -06, men varje vår önskar jag mig en Volvo P1800

Lyssnar på: Kent, världens bästa grupp i Sverige

Senast lästa bok: Det blir inte så mycket böcker – mer magasin och favoriten är Offside

Favoritvägsträcka: Mellan Nykvarn och Järna på sommaren

Motto: Jag gillar vår nye landslagsmittfältare Rasmus Elms motto Var nöjd men nöj dig aldrig

Favoritdjur: Ekorre – allt annat vore fel