”Det känns bara skönt att det här är över”

H & J Andersson Transport AB i Ätran har kört rundvirke åt Södra sedan företaget startades av brödernas far Rune Andersson 1965. De tecknade direktavtal med koncernen 2002. När det blev dags för ett nytt avtal 2008, ingick de i diskussioner med Södra och kom gemensamt fram till att transportföretaget skulle öka sin kapacitet för att kunna leverera 450 000 kubikmeter per år.
För att klara detta, investerade Holger och Johnny Andersson kraftigt och utökade 2008-09 sin flotta från sju till tolv bilar på kort tid. De anställde ett flertal nya chaufförer. Förra året körde de åt Södra som aldrig förr, med sina tolv rundvirkesbilar, en lastväxlare och 23 anställda chaufförer.
Vid halvårsskiftet 2010 hade de levererat mer än 200 000 kubik och kört 110 000 mil, men ändå pekade siffrorna på en kraftig förlust – 1,3 miljoner kronor. H & J Andersson Transport AB var på väg utför stupet. Något måste göras, annars skulle de inte klara sig ekonomiskt till avtalet gick ut den sista juli 2011.
– Vi kontaktade Södra och redogjorde för läget. Främsta orsaken var att vi bara hade 53 procents fyllnadsgrad. Det var ohållbart. Ersättningsnivån var för låg och vi fick inte tillräckligt med returlass i vårt transportområde, berättar Holger Andersson.
– Södra fick full tillgång till alla våra siffror. De konstaterade att inga kostnader stack ut, men att intäkterna var för låga. Avtalet skulle dock fortsätta att gälla. Södra föreslog att vi skulle minska vårt åtagande. Men om vi ville ha returlass fick vi ordna det själva. Det var det svar vi fick. De visade ingen förståelse för vår situation, säger han.
– Det känns som de vill att åkerierna ska sköta logistiken på egen hand, men vi kan ju inte bestämma vart virket ska köras, tillägger Holger.
Konsekvenserna att detta blev att Johnny och Holger Andersson bestämde sig för att avsluta det långvariga samarbetet när avtalet löpte ut den 31 juli 2011. De lade inte in något anbud för den nya perioden.
– Det har fungerat jättebra under alla år. Men nu verkar det som om Södra inte ser till helheten längre. De har börjat tillämpa en ny strategi med kortsiktig planering. Den vi-känsla och respekt som funnit tidigare är borta. Den rådande mentaliteten är att var och en får sköta sitt, säger Holger.
Han ställer sig frågande till utvecklingen. Är det bara priser det handlar om? Har inte kvaliteten någon betydelse längre? Om man väljer att satsa på utländska aktörer, hur kommer dessa att klara upphandlingskraven? Och hur blir det med skatteintäkter till den svenska statskassan om man börjar anlita utländska företag?
– Vi är många företagare och anställda som ställt upp till hundra procent för Södra under stormarna Gudrun och Per. Jag tycker det krävs en större respekt för den erfarenhet och kunskap som vi byggt upp under så många års tid, kommenterar Holger.
Johnny Andersson sitter med i SLF, Skogslogistikföretagen, inom Sveriges Åkeriföretag:
– Grundidén måste vara att transportföretagen och transportköparna har en fungerande kommunikation, annars kommer hela åkerinäringen att urholkas. Det borde finnas stora möjligheter att förbättra logistiken och få effektivare mottagningsplatser, så att transportföretagen kan få ekonomi i sin verksamhet, säger han.
På Träfrakt i Växjö, som samordnar cirka 170 skogs- och flistransporter, upplever man liknande problem som H & J Andersson Transport AB. Vd Börje Bertilsson uppger att rundvedsåkerierna inom Träfrakt har en fyllnadsgrad på cirka 55-60 procent och att returlassmöjligheterna försvåras i takt med att mottagningsplatserna i inlandet blir färre och produktionen koncentreras till stora industrier utmed kusterna.
– Dålig lönsamhet och tvära kast i tid och rum är ett generellt problem inom vår bransch. Lönsamhetsnivån för åkeriföretagen är för låg och marginalerna för att köra enkellass krymper alltmer, säger han.
– Industrin behöver bli mer lyhörd för åkeriföretagens behov och förutsättningar, annars kommer det att uppstå brister i kvalitén av transportarbetet framöver. Prisnivån behöver justeras upp och logistiken förbättras för att minimera enkellassen och förkorta väntetiderna på de större mottagningsplatserna, framhåller han.
Börje Bertilsson ser ett stort behov av samarbete mellan åkeriföretagen för att gemensamt kunna framföra krav och driva igenom en förändring.
När Svensk Åkeritidning kontaktar Södra för en kommentar, hänvisar berörda chefer till Per Braconier, informationsdirektör. Men han kan inte ge något entydigt svar till varför Södra inte vill betala full kostnadstäckning för enkellass när det saknas returer.
– Avtalsvillkoren ser olika ut för olika transportföretag. Varje avtal är specifikt, säger han. Ersättningsnivån beror på vilka krav transportföretagen ställer i förhandlingarna med Södra och vad man gemensamt kommer fram till. Den som är tuffast får bäst ersättning och mest fördelaktigt avtal.
– Vi har inga schabloner, upplyser Braconier.
Men det finns vissa grundkrav som alla måste uppfylla, menar han. Transportföretagen ska följa gällande lagar och avtal och ha tecknat kollektivavtal med facket.
Men när Svensk Åkeritidning kontaktar Svenska Transportarbetareförbundet, visar det sig att detta inte stämmer. Transportföretaget Skogsservice Lankila AB som har avtal med Södra, saknar nämligen kollektivavtal.
Både massabruk och sågverk kör för närvarande för fullt och behovet av rundvirke ökar hela tiden, men några problem med att hitta åkeriföretag som är beredda att köra åt Södra är det inte, framhåller Per Braconier. Någon förklaring till varför väntetiderna är långa vid de stora mottagningsplasterna kan han däremot inte ge. Och han vill heller inte uppge vilken fyllnadsgrad Södra har på sina egna bilar.
Södras omsättning på rundvirkestransporter för 2011 beräknas till 650 miljoner kronor. De externa leverantörerna utgör en majoritet av transporterna. Men hur många transportföretag som Södra tecknat avtal med vill man heller inte uppge.
Tack vare att Holger och Johnny Andersson tog tag i situationen direkt, lyckades de rädda sitt företag. Chaufförerna blev uppsagda i god tid.
– Vi förklarade läget och de förstod vår situation. Det kändes bra att vi inte blev osams med någon av dem. Samtliga har fått jobb på annat håll, berättar Holger.

Nu är det bara bröderna Andersson kvar i företaget. De har börjat sälja sina timmerbilar. Även om det blir med förlust, så har de tack vare god ekonomi i företaget, klarat krisen. Några problem att hitta nya uppdrag på marknaden har det inte varit.

Idag har Holger hämtat ett lass rundvirke i Dingle som han ska leverera till Deromegruppens såg i Kinnared. Johnny jobbar med att köra grus åt Anläggningsservice i Varberg, som håller på med ett schaktningsarbete utanför Ullared. Gekås varuhus bygger ett nytt lager på 22 000 kvadrat i ett skogsområde. Sju grusbilar och två dumpers går i skytteltrafik. Med 35 till 40 lass per bil och dag.

När förutsättningarna på marknaden ändrar sig, måste man vara snabb i vändningarna och inte bita sig fast i det som varit. Då är det avgörande att hitta nya lösningar för att överleva. Men även om det har varit en tuff tid för transportföretaget i Ätran, känner bröderna Andersson ingen bitterhet.

– Nej, det känns bara skönt att det här är över, säger Holger Andersson.

De tycker faktiskt att tillvaron har blivit avsevärt mycket bättre än tidigare. Nu slipper de personalansvar, de behöver inte arbeta lika mycket som förr och får mera tid över till familjen. Framförallt har de fått överblick och kan styra sitt arbete bättre idag eftersom de inte är låsta till bara en uppdragsgivare.

– Det är ju rätt så vettigt att dra ner på takten för vår del. Vi har ju åldern inne för att ta det lite lugnare båda två, säger Holger.

Text: Torbjörn Svensson Foto: Siv Öberg